Kärleksdikter – inte sorterade
Du fick stjärnor i ditt hår
av snön som föll …
Tänk, jag älskar din yviga
man …
som ett svallande täcke
är den …
Jag vill krypa in
o gömma mig i ditt hår
o bara känna
hur det känns
att vara omgärdad
av dig
nov – 90
Det doftar snö
o piptobak
av din jacka
Jag smör mig in
i ditt rum
på tysta fötter
o sniffade på den
i lönndom –
Jag känner saknad
när kroken är tom
-90
Du sitter med ryggen
vänd bort från mig …
men jag har sett fina ögon,
din blick…
Jag drunknade hjälplöst
i ett blixtrande hav…
jag klamrade mig fast
vid ytan,
för att hinna se
det jag redan visste
sept – 94
Åh, vilken natt
vilken underbar natt –
och jag känner känslor starka …
Lyckan försvann,
ja vad var det för man –
för han börja våldsamt snarka …
Natten låg svart,
o jag låg blek o matt,
o fick lyss till akustikeen…
En hägrande slaf,
men en dum paragraf
satte stopp
för romantiken.
Göteborg okt -93
Rusig raglar jag omkring,
att söka, o Gud, min själ,
den mänska,
som jag älskar mest –
o han vet det, ack, så väl …
Jag irrar omkring
i en lustelig dans –
har svårt för att sitta still …
jag tror,
jag mist
både vett o sans
i denna månad april
apri – 96
Till minne av Kjell avliden 29 juli 96
Du sover så skönt
bak hägg o syren …
min gråt har stillnat,
nu går jag allén,
o tänker på saker,
i stort o i smått,
o reder ut väven,
som färgats i grått …
Jag lösgör försiktigt
tråd efter tråd,
o knyter en guldknut
till minnets förråd.
Sov gott, min prins,
bland smultronblom,
o viva, syrén
i all helgedom.
maj – 97
Jag tror jag är kär
i en man
med världens vackraste mun.
Då han ler mot mig,
med läppar så mjuka,
så sagolikt mjuka,
då står jag helt still o stum.
Det är som jag ville
säga nånting
nånting, som ej passar sig alls –
Och tankar ska komma
o famla omkring,
o linda små ord runt hans hals …
Jag vet icke än
vart min längtan bär,
jag måtte nog ta det varligt …
men att få drömma
o va si så där,
det kan väl knappast va farligt?
maj -97
Till minne av Göran avliden 17 aug 1997
Du stod där så still med ett glas
när jag kom …
jag drog dig i håret,
du vände dig om –
vi sa hej!
Vi språkade länge om ditt o datt,
om tid som passerat,
om Lisa, min katt,
om mat,
som var godast på denna jord –
vi saknade aldrig ord …
Du led utav hettan,
som dallra som mest,
med ömhet jag strök bort
en fuktig test …
Du kysste min kind,
o vi sa farväl –
ja, det minns jag alltför väl.
Jag ville blott stanna
fast kvällen var sen …
jag ville ej lämna dig kvar där allén.
Du stod där så still med ett glas
när jag gick –
Jag minns detta ögonblick.
Jag ville
du vore
hos mig just nu –
o inte på havet det vida-
Jag ville dig säga
att du, bara du
kan få mig att sucka o lida…
Du log på ett pojkaktigt
spjuvert sätt,
o gropen djupna i kinden-
du ändrade plötsligt
ditt korthuggna sätt
som kappan vände i vinden …
Du sade mig ord,
som gjorde mig yr …
jag tror att jag tappade sanden …
jag sökte din mun –
sicket äventyr!
nu hade jag äntligen chansen!
Jag missade dock mitt mål
med en tum,
ty, näsan din var i vägen –
jag kände mig gränslöst harmlös
o dum,
o stod där still o förlägen …
Jag saknar dig fock,
du har fått mig på fall …
jag svänger min kjol uti dansen,
o nynnar glatt på en lustelig trall –
o tillhör visst numera fansen.
okt 97
Jag känner ett vemod
just nu ikväll ….
jag orkar ej skratta
– blott gråta ..
Ibland är jag sorgsen,
ibland är jag säll –
det är en besynnerlig
gåta
okt 97
Det är skönt att ligga lull
i sin slaf,
o bara vara o drömma …
Så synd att det finns
en dum paragraf,
som envist ber en att glömma …
Glömma det som i hjärtat tär,
elden, som framåt sig slungar,
glömma honom
som jag håller kär –
han är ju en prins ibland kungar.
Han är för mig
det jag alltid drömt –
en man av den rätta ullen …
det är som jag redan
tankarna glömt,
på dem, som vilar i mullen.
19 dec -97
Jag orkar ej diska,
ty, jag är för mätt …
vårt kök är ut spel,
ja, det värsta man sett …
Disken i hon,
helt begravd uti skum,
på bänken all skit,
som där inte fått rum …
Kassar med flaskor,
en katthårig skål,
på golvet finns blaskor,
man allt knappast tål …
Man tar sig en penna
o drager sin stråt
till sängen den sköna
o nynnar en låt …
Man griper ett block
med små rader uti,
o skriver små verser –
ett helt potpurri …
Den visan är vacker …
den handlar om dig …
jag fann den i skogen
på villande stig.
Den visan min kära
är allt som jag fann –
jag vill va dig nära,
så nära jag kan.
20 dec -97
Jag längtar dina kramar,
jag längtar din gestalt,
men det finns stränga ramar,
som kan förgöra allt …
Det finns en gammal visa –
jag skriver den i hast:
”man må ej kärlek visa
på samma arbetsplats”.
Den visan den är bitter,
den ljuder än, kamrat …
man sitter där man sitter –
hjälplöst fast i spat.
21 dec -97
Tänk, vad jag älskar dig
när du ler …
det är som om solen bryter fram.
Din hastiga gång,
med huvudet så där lite på sned –
Det är du.
Jag får solsken i mitt sinn
när du ler …
det är som jag bara ville
krama dig –
få borra huvudet mot ditt bröst,
och få känna doften
av exklusiv herrparfym –
Det är lyckan för mig!
26 dec – 97
Jag ligger i sängen o skriver på vers,
med uppdragna knän lite kors o tvärs …
Min plåga är alltjämt på status que –
jag undrar så dant, vad du gör månntro.
Är du nöjd uti själen?
Är du sällsam o glad?
Har du skavsår på hälen?
Har du nyss tagit ett bad?
Är du brun uti skinnet?
Har du skinnflått din nos?
Har du kvar mig i minnet-
eller är det adios?
Ja, jag undrar så dant,
hur det blir, käre vän
den dagen du kommer
åter igen,
28 dec – 97
Jag tiggde en kyss,
o jag tiggde två …
o stod där förhäxat
tyst på tå…
Du mötte min mun,
o jag kände just då,
att sorgen försvann
i en dimridå..
Att allt var glömt …
att dikten jag rev,
stod helt förklarad
i ett sista brev.
28 maj – 98
Jag älskar din lugg,
ja, ditt mjuka hår …
jag vill det så varsamt stryka …
Du vet ju så väl,
där du går,
där du står,
att jag vill bli din –
fast jag inte det får …
jag får blott i avgrunden dyka –
Det är ju min lott,
du är känslokall,
du vill blott kramas för stunden …
du vill ej va med
om nåt känslosvall,
– man kan väl kyssas
i alla fall,
o slippa känna sig bunden …
Jag har vant mig vid dig –
du är tröst,
du är allt,
jag känner mig helt betagen …
Ska jag offra min själ,
där jag går,
där jag står,
eller säga farväl,
o gråta en tår?
Det visar sig endera dagen
Juli -98
Jag känner mig matt,
när du tar i mig …
jag blir helt besatt
av tanken på dig …
Du smekte min rygg,
o jag tänkte då,
en tanke så stygg
om oss båda två.
Jag älskar din blick
när du ser på mig …
ett kort ögonblick
vill jag kyssa dig …
Jag vill krama dig jämt,
fast det inte går …
för du har bestämt
att jag inte det får.
1 aug -98
Du stod där helt plötsligt …
jag minns det så väl …
du ville mig krama
o säga farväl …
Du dofta så gott,
o jag borrade in
min nos i din skjorta –
som om den var min …
Du ställde dig sedan
så sällsam o rak,
med händerna viftandes ivrigt
därbak..
Jag grep dig om midjan,
o föll som i trans ..
o önska,
vi vore
nån annanstans.
sept -98
Jag saknar din röst,
som den skar i mig …
Jag saknar ditt bröst,
o få värma mig ..
Jag ser din gestalt,
men den skrämmer mig,
du som var allt –
som var allt för mig.
Jag känner en sorg,
som blott skär i mig …
jag bygger en borg,
för att värna mig..
Jag gjuter en mur
utav glas o betong,
o vet inte hur
jag ska nynna min sång …
Jag vaggar min själ,
det finns gråt i mig …
jag vet alltför väl
vad som saknas mig –
Det är ju din famn
därsom lugnet finns ..
I Jesu namn –
det är allt som jag minns.
20 nov -98
Mina ögon gråter sjöar,
de svämmar över en stund –
jag gråter ut min saknad,
jag minns en grönskande lund …
Där allting stråla av glitter
av droppar på daggkåpans blad …
nu vätan i ögonen sitter –
jag blir aldrig mera glad.
28 maj -99
Solen skiner idag
och jag älskar dig fortfarande ..
Ditt leende,
med den lustiga
smilgropen,
skänker solsken i mitt liv,
de sällsynta stunder
jag har glädjen
att få se dig.
1 mars 2000
Och spindeln hon satt
i sitt nät som hon spann,
hon fick ej sin hunger stilla …
hon skrev fräcka ord
till en renlevnadsman,
o tog sig en rederlig prilla …
Hon plitade ner små rader o log,
o skicka dem sen via datan ..
Kanhända han tystna –
ja, rent utav DOG!!!
ett straff för den elaka skatan.
16 mars 2000
Kärleksdikter – inte sorterade
Du fick stjärnor i ditt hår
av snön som föll …
Tänk, jag älskar din yviga
man …
som ett svallande täcke
är den …
Jag vill krypa in
o gömma mig i ditt hår
o bara känna
hur det känns
att vara omgärdad
av dig
nov – 90
Det doftar snö
o piptobak
av din jacka
Jag smör mig in
i ditt rum
på tysta fötter
o sniffade på den
i lönndom –
Jag känner saknad
när kroken är tom
-90
Du sitter med ryggen
vänd bort från mig …
men jag har sett fina ögon,
din blick…
Jag drunknade hjälplöst
i ett blixtrande hav…
jag klamrade mig fast
vid ytan,
för att hinna se
det jag redan visste
sept – 94
Åh, vilken natt
vilken underbar natt –
och jag känner känslor starka …
Lyckan försvann,
ja vad var det för man –
för han börja våldsamt snarka …
Natten låg svart,
o jag låg blek o matt,
o fick lyss till akustikeen…
En hägrande slaf,
men en dum paragraf
satte stopp
för romantiken.
Göteborg okt -93
Rusig raglar jag omkring,
att söka, o Gud, min själ,
den mänska,
som jag älskar mest –
o han vet det, ack, så väl …
Jag irrar omkring
i en lustelig dans –
har svårt för att sitta still …
jag tror,
jag mist
både vett o sans
i denna månad april
apri – 96
Till minne av Kjell avliden 29 juli 96
Du sover så skönt
bak hägg o syren …
min gråt har stillnat,
nu går jag allén,
o tänker på saker,
i stort o i smått,
o reder ut väven,
som färgats i grått …
Jag lösgör försiktigt
tråd efter tråd,
o knyter en guldknut
till minnets förråd.
Sov gott, min prins,
bland smultronblom,
o viva, syrén
i all helgedom.
maj – 97
Jag tror jag är kär
i en man
med världens vackraste mun.
Då han ler mot mig,
med läppar så mjuka,
så sagolikt mjuka,
då står jag helt still o stum.
Det är som jag ville
säga nånting
nånting, som ej passar sig alls –
Och tankar ska komma
o famla omkring,
o linda små ord runt hans hals …
Jag vet icke än
vart min längtan bär,
jag måtte nog ta det varligt …
men att få drömma
o va si så där,
det kan väl knappast va farligt?
maj -97
Till minne av Göran avliden 17 aug 1997
Du stod där så still med ett glas
när jag kom …
jag drog dig i håret,
du vände dig om –
vi sa hej!
Vi språkade länge om ditt o datt,
om tid som passerat,
om Lisa, min katt,
om mat,
som var godast på denna jord –
vi saknade aldrig ord …
Du led utav hettan,
som dallra som mest,
med ömhet jag strök bort
en fuktig test …
Du kysste min kind,
o vi sa farväl –
ja, det minns jag alltför väl.
Jag ville blott stanna
fast kvällen var sen …
jag ville ej lämna dig kvar där allén.
Du stod där så still med ett glas
när jag gick –
Jag minns detta ögonblick.
Jag ville
du vore
hos mig just nu –
o inte på havet det vida-
Jag ville dig säga
att du, bara du
kan få mig att sucka o lida…
Du log på ett pojkaktigt
spjuvert sätt,
o gropen djupna i kinden-
du ändrade plötsligt
ditt korthuggna sätt
som kappan vände i vinden …
Du sade mig ord,
som gjorde mig yr …
jag tror att jag tappade sanden …
jag sökte din mun –
sicket äventyr!
nu hade jag äntligen chansen!
Jag missade dock mitt mål
med en tum,
ty, näsan din var i vägen –
jag kände mig gränslöst harmlös
o dum,
o stod där still o förlägen …
Jag saknar dig fock,
du har fått mig på fall …
jag svänger min kjol uti dansen,
o nynnar glatt på en lustelig trall –
o tillhör visst numera fansen.
okt 97
Jag känner ett vemod
just nu ikväll ….
jag orkar ej skratta
– blott gråta ..
Ibland är jag sorgsen,
ibland är jag säll –
det är en besynnerlig
gåta
okt 97
Det är skönt att ligga lull
i sin slaf,
o bara vara o drömma …
Så synd att det finns
en dum paragraf,
som envist ber en att glömma …
Glömma det som i hjärtat tär,
elden, som framåt sig slungar,
glömma honom
som jag håller kär –
han är ju en prins ibland kungar.
Han är för mig
det jag alltid drömt –
en man av den rätta ullen …
det är som jag redan
tankarna glömt,
på dem, som vilar i mullen.
19 dec -97
Jag orkar ej diska,
ty, jag är för mätt …
vårt kök är ut spel,
ja, det värsta man sett …
Disken i hon,
helt begravd uti skum,
på bänken all skit,
som där inte fått rum …
Kassar med flaskor,
en katthårig skål,
på golvet finns blaskor,
man allt knappast tål …
Man tar sig en penna
o drager sin stråt
till sängen den sköna
o nynnar en låt …
Man griper ett block
med små rader uti,
o skriver små verser –
ett helt potpurri …
Den visan är vacker …
den handlar om dig …
jag fann den i skogen
på villande stig.
Den visan min kära
är allt som jag fann –
jag vill va dig nära,
så nära jag kan.
20 dec -97
Jag längtar dina kramar,
jag längtar din gestalt,
men det finns stränga ramar,
som kan förgöra allt …
Det finns en gammal visa –
jag skriver den i hast:
”man må ej kärlek visa
på samma arbetsplats”.
Den visan den är bitter,
den ljuder än, kamrat …
man sitter där man sitter –
hjälplöst fast i spat.
21 dec -97
Tänk, vad jag älskar dig
när du ler …
det är som om solen bryter fram.
Din hastiga gång,
med huvudet så där lite på sned –
Det är du.
Jag får solsken i mitt sinn
när du ler …
det är som jag bara ville
krama dig –
få borra huvudet mot ditt bröst,
och få känna doften
av exklusiv herrparfym –
Det är lyckan för mig!
26 dec – 97
Jag ligger i sängen o skriver på vers,
med uppdragna knän lite kors o tvärs …
Min plåga är alltjämt på status que –
jag undrar så dant, vad du gör månntro.
Är du nöjd uti själen?
Är du sällsam o glad?
Har du skavsår på hälen?
Har du nyss tagit ett bad?
Är du brun uti skinnet?
Har du skinnflått din nos?
Har du kvar mig i minnet-
eller är det adios?
Ja, jag undrar så dant,
hur det blir, käre vän
den dagen du kommer
åter igen,
28 dec – 97
Jag tiggde en kyss,
o jag tiggde två …
o stod där förhäxat
tyst på tå…
Du mötte min mun,
o jag kände just då,
att sorgen försvann
i en dimridå..
Att allt var glömt …
att dikten jag rev,
stod helt förklarad
i ett sista brev.
28 maj – 98
Jag älskar din lugg,
ja, ditt mjuka hår …
jag vill det så varsamt stryka …
Du vet ju så väl,
där du går,
där du står,
att jag vill bli din –
fast jag inte det får …
jag får blott i avgrunden dyka –
Det är ju min lott,
du är känslokall,
du vill blott kramas för stunden …
du vill ej va med
om nåt känslosvall,
– man kan väl kyssas
i alla fall,
o slippa känna sig bunden …
Jag har vant mig vid dig –
du är tröst,
du är allt,
jag känner mig helt betagen …
Ska jag offra min själ,
där jag går,
där jag står,
eller säga farväl,
o gråta en tår?
Det visar sig endera dagen
Juli -98
Jag känner mig matt,
när du tar i mig …
jag blir helt besatt
av tanken på dig …
Du smekte min rygg,
o jag tänkte då,
en tanke så stygg
om oss båda två.
Jag älskar din blick
när du ser på mig …
ett kort ögonblick
vill jag kyssa dig …
Jag vill krama dig jämt,
fast det inte går …
för du har bestämt
att jag inte det får.
1 aug -98
Du stod där helt plötsligt …
jag minns det så väl …
du ville mig krama
o säga farväl …
Du dofta så gott,
o jag borrade in
min nos i din skjorta –
som om den var min …
Du ställde dig sedan
så sällsam o rak,
med händerna viftandes ivrigt
därbak..
Jag grep dig om midjan,
o föll som i trans ..
o önska,
vi vore
nån annanstans.
sept -98
Jag saknar din röst,
som den skar i mig …
Jag saknar ditt bröst,
o få värma mig ..
Jag ser din gestalt,
men den skrämmer mig,
du som var allt –
som var allt för mig.
Jag känner en sorg,
som blott skär i mig …
jag bygger en borg,
för att värna mig..
Jag gjuter en mur
utav glas o betong,
o vet inte hur
jag ska nynna min sång …
Jag vaggar min själ,
det finns gråt i mig …
jag vet alltför väl
vad som saknas mig –
Det är ju din famn
därsom lugnet finns ..
I Jesu namn –
det är allt som jag minns.
20 nov -98
Mina ögon gråter sjöar,
de svämmar över en stund –
jag gråter ut min saknad,
jag minns en grönskande lund …
Där allting stråla av glitter
av droppar på daggkåpans blad …
nu vätan i ögonen sitter –
jag blir aldrig mera glad.
28 maj -99
Solen skiner idag
och jag älskar dig fortfarande ..
Ditt leende,
med den lustiga
smilgropen,
skänker solsken i mitt liv,
de sällsynta stunder
jag har glädjen
att få se dig.
1 mars 2000
Och spindeln hon satt
i sitt nät som hon spann,
hon fick ej sin hunger stilla …
hon skrev fräcka ord
till en renlevnadsman,
o tog sig en rederlig prilla …
Hon plitade ner små rader o log,
o skicka dem sen via datan ..
Kanhända han tystna –
ja, rent utav DOG!!!
ett straff för den elaka skatan.
16 mars 2000