Dikter – inte sorterade
Hösten har kommit med svindlande fart,
o allting känns sagolikt underbart …
Löven på marken de prassla så glatt,
de leker i solen en lustig tafatt –
de ropar så muntert o glatt till varann;
– Tag mig,
så försök att ta mig fatt, om du kan.
okt 97
-oOo-
Höst, höst
du skrämmer mig …
blåst, blåst –
o regnet piskar mot ansiktet,
som gömmer sig
i halskragen …
När alla löv är borta
blir det stiltje i naturen …
Trädets armar
famlar
mot intetheten …
Snön kommer som en
befriare
o breder ut sin
vita fäll
över det karga
landskapet
Och allt blir ro
-90
-oOo-
Jag ligger i min bädd
o äter russin o tänker …
radion serverar skvalmusik,
som tränger in i mitt sinn,
som för att förgöra mina tankar …
För en stund sedan
spelade jag piano –
jazz, Taube-visor o körmusik o
jag sjöng med i alla stämmorna
o njöt för en kort sekund …
Annars känns tillvaron trist …
Jag har diskat,
tvättat handtvätt,
vattnat blommorna,
ätit två löskokta ägg
med frallamackor därtill …
Jag har sorterat post.
slängt en massa
tidningar –
och drömt.
Det är konstigt
att drömmar kan verka
så skira o ljusa
när man frammanar dem själv …
I drömmen är allt så levande,
så underbart …
Man dras med i en vind,
som aldrig tycks ta slut –
tills man vaknar
o finner
att allt är en lögn.
febr -96
-oOo-
Det är dags nu
att lägga sig till vila …
men jag känner en oro,
som ej går att stilla …
Det är dags nu …
men tyst jag ligger
vaken –
i mörket
o tänker
tills pennan börjar skriva
febr – 96
-oOo-
Till mamma
Sorgen bor i ett slutet rum,
det är svårt att träda dit in,
jag står framför dörren,
helt still och stum,
o saknaden rister mitt sinn –
Godnatt lilla mamma,
o sov så gott.
-oOo-
Nyårsnatt,
eländiga natt …
det sprakar o smäller
i natten…
Jag själv ligger still
med kattan intill
o skålar in året i vatten.
Nyårsafton 1998
-oOo-
Rastlösheten är en plåga,
som ej facit har …
Jag har ej nån att fråga,
som lindra kan min plåga,
som genom själen far.
Jag saknar mina drömmar,
som alltid gav mig svar…
de sviker mig i stunden –
jag har blott oro kvar.
2 jan – 98
-oOo-
Det råder ett lugn
över huset ikväll …
Jag stryker min lillkisses
kritvita fäll
o nynnar en
sorgesam visa …
Jag ångrar
så djupt
vad jag sade i jåns,
o trösten
som alltid
blir min kissemåns,
som skänker
mit ro o lisa.
11 jan – 98
-oOo-
Jag skriver små verser,
de går mest i moll,
min penna löper med tanken …
jag känner den strävar
åt motstridigt håll,
om detta är rätt,
vete fanken …
Det är som förståndet jag
alldeles mist,
jag plägar ej styra min tunga –
vad var det, min Gud, som jag sa
närsomsist,
när skällsord i hetluften runga?
Vad är det som händer?
Vad är det som sker?
Jag intet av detta kan fatta …
Man må nog ej vistas
i samma kvarter,
där isflaken synes för glatta.
13 feb – 98
-oOo-
Det hände som så,
att en fräck narkoman,
tog ett skutt över disken,
så snabbt utav fan,
o stal min käraste väska …
Jag stod där helt chockad,
o benen de skalv …
jag kände mig trasig –
ja, rent utav halv ..
o tårarna smakade beska.
Jag ringde till banken
o spärra mitt kort,
o sedan till posten –
jag handlade fort,
det bråttom var utav fanken.
Och klockan den klämta,
o tiden den rann,
men aldrig,
nej aldrig
den väskan man fann …
den flög kvickt iväg –
liksom tanken.
23 feb – 98
-oOo-
Jag sakna dig så,
när i dörren du stod,
fastän du var mig så nära ..
jag ville dig krama
o säga små ord,
för du var visst ledsen,
min kära.
Jag ville,
du vore,
hos mig just nu…
jag ville dig vagga o vyssja ..
du får ej dra fram
som ett vilt jehu,
som hetsigt bland sysslorna
kryssa.
2 mars -98
-oOo-
Jag är, ack så sant,
som en uppslagen bok,
jag pratar o pratar för mycket på tok ..
o har ett behov,
Kan man tänka …
Det myllrar av tankar;
dom jagar stafett …
o orden de duggar
båd titt o tätt …
det är som de dansade jänka.
Idag ska jag vara tyst
som en mus ..
Jag kan, om jag vill …
jag kan ta mig en snus,
o bara sitta och flumma …
Och även om jag så sjuder av prat,
jag kan, om jag vill,
tiga still, aekurat,
o sälla mig till de stumma.
mars – 98
-oOo-
Här ligger jag nu i mitt ensliga tjäll,
o vet inte alls vad att göra …
jag slitit hårt denna fredagskväll,
i hopp att få sussa på örat.
Jag skickade lakan med vänster hand,
dom damp, o se där fick dom ligga –
jag hann skaka av både smulor och sand,
o Ivan hon rände på löpande band,
men det var en lönt att tigga.
Hon haver smällt i sig en diger diet,
1/2 pkt oxkött – kantänka!
jag rensade lådan o nästan grät,
höll andan o grävde fram smet efter smet –
i dunklet sågs kattögon blänka.
16 sept 2011
-oOo-
Ivan har ej någon ro –
raserat är vartenda bo,
där hon brukat mysa …
Moran hon är snål på mat,
pyttelitet på ett fat –
hon inga känslor hysa.
moppar, moppar,
med små mopp,
Ivan far i vild galopp,
så hela rumpan skaka!
Axeln värker till ibland –
vid lådan är det utspilld sand,
som skyfflas bryskt tillbaka.
Hon står med trotstig haka –
ser sig kring i all misär,
kröker ryggen,
tyst o svär,
o kratsar med sin raka.
20 dec 2011
-oOo-
Jag skulle faktiskt vilja,
få slippa bladpersilja,
som vissnar efter 2.3 dar,
o sedan ner i hinken far –
jag skulle faktiskt önska,
en kruka full av grönska –
den heter kruspersilja –
en sådan skull´jag vilja.
6 feb 2012
-oOo-
Inför krogbesöket
Tonårsmamma, blek och matt,
klädde upp sig helt i svart …
sade med en myndig ton:
”Här ska bliva ny fason …
ni kan faktiskt dra åt skogen,
ty, jag ämnar gå på krogen!
Jag är trött på discovrål …
pianoklink jag knappast tål …
mina stackars öron stoppar
inte ens med öronproppar …
Jag vill höra ljuva toner:
”Nilssons sten, med kompanjoner!!!”
Häpna tonårsdöttrar skåda,
på sin mor, som ”hållit låda” …
Blandad ilska – sedan skratt:
”Morsan, du får dra till ”Statt” …
stanna gärna veckan ut …
vi har flera band på lut!”
Morsan löpte så amok …
blev av detta vis o klok …
njöt av välbehövd semester
och en jäkligt bra orkester!!!
sept -96
-oOo-